gossipboys

Ey folks. Efter två långa dagar på Arne Magnussen AS tänkte jag att det kanske skulle vara dags för en liten status-rapport, samt ge er en liten exklusiv inblick i vardagen hos en ägg-grossist! Jag har försökt skriva detta inlägg två gånger innan men blivit utloggad, så jag ska försöka återge allt, utan att i ren frustration hoppa över alla saftiga detaljer! Tredje gången gillt alltså...

Ja, själva jobbet i sig är akurat vad jag hade förväntat mig, förutom äggen då... Jag kör mest omkring olika sorters ägg från produktionsavdelningen till lagret och märker dem med lappar så att man vet exakt vilken typ av ägg det rör sig om! Jag trodde i min naivitet innan jag började här, att ett ägg är ett ägg, men om sanningen ska fram så delas ägg in fem olika storlekar. Sen handlar det om ekologiskt, bur- och frigående-hönor. För att inte tala om andrasorteringarna och ägg på lösvik o.s.v. Ni fattar! Det är en underbar värld vi lever i, och den är fylld av ägg. =)

Det som istället fick mig att höja på ögonbrynet både en och två gånger var mina arbetskamrater, vilka jag träffade redan första dagen, då skotten David, visade var äggen packeterades (produktionsavdelninge). Väl där möttes jag av åtminstone 20 vietnameser som kontrollerade, packade, vägde och märkte ägg. Allt skedde vid stora avancerade maskiner och långa rullband. Ni kan tänka er synen då 20 asiater, ingen över 1.60, med enastående snabb- och noggrannhet packar ägg, som små nissar dagen innan julfaton. Närmare tomtens verkstad än så här kommer man inte!

Jag insåg också att de  hade andra goda sidor utöver att de var goda ägg-packare. De var även otoligt sympatiska. Trots deras otroligt monotona arbete lyckas de ändå hålla humöret uppe och skrattade och skämtade nästan jämt. Det är svårt att inte tycka om dem! Jag har vid flertalet gånger försökt konversera lite, men det är inte lätt, då deras norska är ungefär lika bra som min vietnamesiska. Jag har också försökt lära mig ett par namn, men de är svåra att komma ihåg. De avviker inte heller från sterotypen; enstavigt och hellst ett sj-ljud. De jag kommer ihåg är Hao, Chong, Thao och Xhen. Vem som är vem är jag dock inte helt säker på...

Den skummaste vietnamesen är den ende som inte jobbar på produktionen, utan liksom mig på lagret. Han kallas för Propell eftersom att han far fram och tillbaka som en propeller, förklarade David för mig. Problemet är att trots att han äger de bästa norskakunskaperna hos vietnameserna fortfarande pratar så dåligt att det blir missförstånd nästan jämt. Saken blir ju inte bättre av att han har ganska dåligt humör och jag får ofta känna på det. Enda gången han skrattar är när jag gör fel, och det är verkligen ett sådant där: hohoho (tomtefar-skratt). Väldigt förnedrande...

Men jag trivs ändå riktigt bra. Det är faktiskt lite roligt att inte ha en typiskt svenska arbetsplats. Istället får jag drass me skotten David, Propell och de andra vietnameserna!

XOXO Gosspiboys